Öroninflammation
Åh påsklov! Ikväll har jag sett hockeyn hemma hos norén med henne, ida och emma. Efter det satt vi på vitberget ett bra tag och bara pratade. Kom hem från Julias brors kompis för drygt en timma sen så nu är jag dödstrött. Ligger i sängen nu, bredvid Niclas som redan sover så sött. Eller ja, vi sitter-ligger lite halverst... Misstänker att vi båda håller på att få öroninflammation och då ska man tydligen sova i högläge läste jag på internet. En viktlöksklyfta inlindad i bomull skulle man visst stoppa in i örat också men det kändes lite överdrivet.. Imorgon vill jag vara frisk, för imorgon är det fullhouse på mollys/allstar och jag är supertaggad. Godnatt!
I wouldn't mind.
Forever is a long, long time, but I wouldn't mind spending it by your side.
Tell me, everyday, I get to wake up to that smile. I woludn't mind at all♥
Söndag
Söndagskväll och jag är död. Har dragit på mig världens förkylning men ändå har jag krigat mig igenom flera timmars jobb igår och idag. Har varit en lugnt helg i övrigt. Förutom att ständigt kämpa för att kunna andas har jag inte gjort mycket annat än varit med Niclas, ätit glass och sett SATC. Nu ska jag försöka somna, godnatt!
Bjuder på två inte allt för gulliga bilder på mig och Nicke också, haha♥
Måndag
Så var en ny vecka igång. Fartfyllt och spännande som vanligt. Ikväll har jag och Niclas sett väldens äckligaste film, ätit popcorn och ja, det är typ det enda som hänt. Nu ska jag, precis som alla andra, se sex and the city tills jag somnar, godnatt!
And you know you're the one
Känns som att jag inte gjort annat än jobbat i helgen men 100% ob har gjort bra med pengar. Landade i alla fall hemma ikväll efter att ha bott hos nicke i princip hela lovet, ett lov som för övrigt varit kanonbra. Nu behöver jag sömn för det är något jag fått för lite av på senaste. Niclas har redan somnat och jag försöker ännu en gång förstå vad jag gjorde för goda gärningar i mitt förra liv som gör att jag får vara såhär lycklig nu♥
now you're just somebody that I used to know
Ikväll har jag varit ensam och tragisk. Inte för att jag inte hade något att göra, för egentligen var jag bjuden på skräckfilmsmys hos ida, utan mer för att jag inte orkade göra någonting. Livet kanske är lite jobbigt ibland. Kan inte låta bli att hata mig själv för att det är mitt fel att jag förlorat en av mitt livs viktigaste personer. Ångrar inte de val jag gjorde i somras, för det är fortfarande det absolut bästa som hänt mig, men samtidigt dödar det mig. Det dödar mig att sakna någon som jag aldrig trodde att jag skulle behöva sakna. Fast egentligen spelar det ingen större roll, jag kan inte klandra honom, det som gör mest ont är att han hatar mig, han som lovade att alltid finnas där.. Nog om det, Niclas är hemma igen och pussar på mig, vilket är allt som krävs för att göra mig glad i tunga stunder som de här♥.
